Efter att ha varit på ett antal seminarier om miljö- och hållbarhetskommunikation klarnar bilden alltmer. Jag har fått min uppfattning som jag tidigare har gett uttryck för här på bloggen bekräftad. Miljö- och hållbarhetskommunikation handlar i grund och botten om att hålla sig till den goda kommunikationens grunder.
Förra veckan deltog jag i panelen på ett seminarium som Sustainable Business Hub arrangerade. Ett av de tongivande inslagen under eftermiddagen var en grupp studenter från George Washington University i Washington. De hade jämfört miljö- och hållbarhetskommunikationen från ett antal företag i USA med konkurrenter i Danmark och Sverige. Slutsatsen var väl inte helt oväntad: amerikanarna drar på mer och använder miljöargument i kommunikationen med kunderna. Svenskar och danskar vill ha precis allt på fötterna innan vi går ut med något. By the book, men kanske för försiktigt. Studenterna från Washington sammanfattade sina råd om miljö- och hållbarhetskommunikation i en rad punkter:
* Var ärlig.
* Var transparent.
* Involvera tredje part, d v s kunder och intressenter.
* Var engagerande.
* Koppla till internkommunikationen, medarbetarna är bästa ambassadörerna.
* Förankra arbetet i högsta ledningen.
Studenternas råd var ett eko från det frukostseminarium som vi på Wirtén arrangerade tillsammans med miljö- och hållbarhetsbyrån Goodpoint tidigare i maj. Där gav Rosman Jahja, ansvarig för CSR-kommunikation i Trelleborgkoncernen, i princip identiska råd.
Det verkligt intressanta är att det även är ett eko från ett seminarium om sociala medier jag var på för ett par veckor sedan. Där var råden i princip exakt likadana för de som vill börja använda sig av sociala medier mer aktivt: var ärlig, transparent, engagerad, generös med att bjuda på kunskap och råd och involvera kunder och intressenter.
Alltså: miljö- och hållbarhetskommunikation och sociala medier är en perfekt match. Bloggar och öppna forum är perfekta redskap när det kommer till miljö och hållbarhet. Bjud på kunskap och erfarenheter och bjud in till att samla kunskap och erfarenheter utifrån.
Eller vad är din erfarenhet? Kommentera gärna här på bloggen och sprid länken vidare via mail. Glöm inte att mail är den enklaste och ibland mest effektiva formen av sociala medier!
onsdag 10 juni 2009
fredag 22 maj 2009
Den långa PR-svansen
Har precis läst ut Chris Andersons ”The long tail”. Jo, jag vet, lite senfärdigt, men till alla er som ännu inte läst den: se till att få det gjort. Finns på svenska i billig pocket.
Kort-kort resumé: Den långa svansen är alla nischer som har blivit fullt tillgängliga tack vare digitaliseringen och internet. Chris Anderson driver tesen att hittarnas tyranni är över. Svansens huvud, som består av exempelvis hitlåtar, storfilmer, bred tv-underhållning med mera, tappar i betydelse, eftersom den långa svansen av småsäljare innebär enorma ekonomiska möjligheter. Digitaliserade produkter har ju noll i lagerkostnad. Dessutom finns de där ute. Hela tiden. Vi har i princip tillgång till all information hela tiden.
Det här kräver smarta filter som sållar i denna kakafoni och hittar precis det vi är intresserade av. Vi har fått det i form av Google, iTunes, nätbutiker som rekommenderar andra varor som kunder med samma smak har köpt etcetera.
Vi i PR-branschen, journalister och bloggare har fått Newsdesk som det smarta filtret. Newsdesk är inget annat än en tillämpning på det fenomen Chris Anderson kallar den långa svansen.
Medielandskapet är idag uppochnervända världen jämfört med för bara tio år sedan. Då, före internets stora genombrott, var tidningarnas nyhetschefer det stora filter genom vilket nästan all information sållades och värderades. Redaktionerna hade makten att bestämma vad vi skulle få veta. Nyheter kablades ut, vi fick ta vad som gavs.
Idag är det vi mediekonsumenter som har makten. Utbudet av kanaler och källor är i det närmaste oändligt. Vi kan enkelt med hjälp av RSS-flöden skräddarsy vårt eget nyhetsflöde och mixa bäst vi vill med redaktionella källor, bloggar och ursprungskällor som företagsinformation, politiska utsagor med mera. I det läget kan inte redaktionerna längre bara vara en bred nyhetsförmedlare. Tidningarna måste profilera sig. Ge läsaren en anledning att fortsätta låta deras redaktioner vara filter i informationskakafonin.
Vi i PR-branschen måste också förhålla oss till detta nya landskap. I en tid när alla, inklusive journalisterna, har tillgång till (nästan) all information alltid, duger det inte att bara med hagelsvärmsteknik spruta ut pressmeddelanden till allt och alla samtidigt. Vem hör? Vem ser? Vem orkar?
Även journalisterna är i skriande behov av filter. Som Google. Och Newsdesk, där inget skickas ut i blindo. Istället läggs pressmeddelanden ut på sajten. Journalister och bloggare prenumererar sedan på olika ämnesområden efter eget intresse. Följden blir att den smalaste av smala nyheter hittar fram till exakt rätt personer, bortom de kända och enkelt identifierade redaktionerna. Och inte bara på redaktionerna, utan även utanför, till alla som kan vara intresserade. Eftersom Newsdesk sökordsoptimerar allt för – just det, Google. Simsalabim så når vi PR-konsulter ut till ALLA som är intresserade av just den uppdragsgivarens lilla eller stora specialitet. Alla de där ute i den långa svansen som tidigare ansågs ointressanta. Men som i själva verket utgör basen för de flestas verksamheter.
Det är lysande. Nästan lite skrämmande. Google börjar likna ett orakel. Det är inte utan att jag börjar tänka på artificiell intelligens.
Kort-kort resumé: Den långa svansen är alla nischer som har blivit fullt tillgängliga tack vare digitaliseringen och internet. Chris Anderson driver tesen att hittarnas tyranni är över. Svansens huvud, som består av exempelvis hitlåtar, storfilmer, bred tv-underhållning med mera, tappar i betydelse, eftersom den långa svansen av småsäljare innebär enorma ekonomiska möjligheter. Digitaliserade produkter har ju noll i lagerkostnad. Dessutom finns de där ute. Hela tiden. Vi har i princip tillgång till all information hela tiden.
Det här kräver smarta filter som sållar i denna kakafoni och hittar precis det vi är intresserade av. Vi har fått det i form av Google, iTunes, nätbutiker som rekommenderar andra varor som kunder med samma smak har köpt etcetera.
Vi i PR-branschen, journalister och bloggare har fått Newsdesk som det smarta filtret. Newsdesk är inget annat än en tillämpning på det fenomen Chris Anderson kallar den långa svansen.
Medielandskapet är idag uppochnervända världen jämfört med för bara tio år sedan. Då, före internets stora genombrott, var tidningarnas nyhetschefer det stora filter genom vilket nästan all information sållades och värderades. Redaktionerna hade makten att bestämma vad vi skulle få veta. Nyheter kablades ut, vi fick ta vad som gavs.
Idag är det vi mediekonsumenter som har makten. Utbudet av kanaler och källor är i det närmaste oändligt. Vi kan enkelt med hjälp av RSS-flöden skräddarsy vårt eget nyhetsflöde och mixa bäst vi vill med redaktionella källor, bloggar och ursprungskällor som företagsinformation, politiska utsagor med mera. I det läget kan inte redaktionerna längre bara vara en bred nyhetsförmedlare. Tidningarna måste profilera sig. Ge läsaren en anledning att fortsätta låta deras redaktioner vara filter i informationskakafonin.
Vi i PR-branschen måste också förhålla oss till detta nya landskap. I en tid när alla, inklusive journalisterna, har tillgång till (nästan) all information alltid, duger det inte att bara med hagelsvärmsteknik spruta ut pressmeddelanden till allt och alla samtidigt. Vem hör? Vem ser? Vem orkar?
Även journalisterna är i skriande behov av filter. Som Google. Och Newsdesk, där inget skickas ut i blindo. Istället läggs pressmeddelanden ut på sajten. Journalister och bloggare prenumererar sedan på olika ämnesområden efter eget intresse. Följden blir att den smalaste av smala nyheter hittar fram till exakt rätt personer, bortom de kända och enkelt identifierade redaktionerna. Och inte bara på redaktionerna, utan även utanför, till alla som kan vara intresserade. Eftersom Newsdesk sökordsoptimerar allt för – just det, Google. Simsalabim så når vi PR-konsulter ut till ALLA som är intresserade av just den uppdragsgivarens lilla eller stora specialitet. Alla de där ute i den långa svansen som tidigare ansågs ointressanta. Men som i själva verket utgör basen för de flestas verksamheter.
Det är lysande. Nästan lite skrämmande. Google börjar likna ett orakel. Det är inte utan att jag börjar tänka på artificiell intelligens.
tisdag 17 mars 2009
Miljökommunikation riskerar bli ett nytt buzzword
Var på ett heldagsseminarium om hur rätt klimatkommunikation kan stärka varumärket förra veckan. Och min känsla förstärks: miljö- och klimatkommunikation är på väg att bli ganska innehållslösa buzzwords. Osäkerheten är stor kring begreppen. Som sociala medier. Eller ”den nya ekonomin” (kommer ni ihåg?). Eller för all del ”strategisk kommunikation”. Begrepp som konsulter som jag har mycket att tjäna på att sprida dimridåer kring. Skapa osäkerhet kring. Bygga en mystik kring en påstådd specialkompetens.
Jag vill påstå att det är mycket kejsarens nya kläder över de här begreppen. Miljökommunikation till exempel. Vad krävs för att kommunicera miljö specifikt som skiljer från annan kommunikation? Inte mycket. I grund och botten är det samma regler som vid all annan kommunikation: gör först, kommunicera sedan. Se till att vara trovärdig. Ljug inte. Var kreativ. Hitta kommunikativa symbolhandlingar som kan lyfta fram det verkliga miljöarbetet bakom.
Känner du igen det? Visst, grundläggande regler inom all företagskommunikation och allt varumärkesarbete. Sedan är det såklart närmast en förutsättning att ha en bra omvärldsanalys och kunskap om grundläggande miljöfrågor, vilka regleringar, lagar, certifieringar med mera som finns inom miljöområdet. Följa med i nyhetsflödet och ha koll på media som bevakar miljöfrågor. Sådant som följer naturligt av ett miljöengagemang och inte minst genom erfarenhet från området.
Det finns ingen magisk ask med miljökommunikationens hemligheter som konsulten öppnar i all hemlighet på byrån. Vad som krävs är intresse, engagemang och en hel del vardagsgrått arbete. Som att plöja regeringens klimat- och energiproposition - vilket jag ska kasta mig över nu. Måste bara hitta några tidsluckor i almanackan först!
Jag vill påstå att det är mycket kejsarens nya kläder över de här begreppen. Miljökommunikation till exempel. Vad krävs för att kommunicera miljö specifikt som skiljer från annan kommunikation? Inte mycket. I grund och botten är det samma regler som vid all annan kommunikation: gör först, kommunicera sedan. Se till att vara trovärdig. Ljug inte. Var kreativ. Hitta kommunikativa symbolhandlingar som kan lyfta fram det verkliga miljöarbetet bakom.
Känner du igen det? Visst, grundläggande regler inom all företagskommunikation och allt varumärkesarbete. Sedan är det såklart närmast en förutsättning att ha en bra omvärldsanalys och kunskap om grundläggande miljöfrågor, vilka regleringar, lagar, certifieringar med mera som finns inom miljöområdet. Följa med i nyhetsflödet och ha koll på media som bevakar miljöfrågor. Sådant som följer naturligt av ett miljöengagemang och inte minst genom erfarenhet från området.
Det finns ingen magisk ask med miljökommunikationens hemligheter som konsulten öppnar i all hemlighet på byrån. Vad som krävs är intresse, engagemang och en hel del vardagsgrått arbete. Som att plöja regeringens klimat- och energiproposition - vilket jag ska kasta mig över nu. Måste bara hitta några tidsluckor i almanackan först!
söndag 7 december 2008
Statens kluvna tunga i klimatfrågan
Var på Naturvårdsverkets Klimatforum förra veckan. Väldigt bra program. Intressanta, relevanta föredrag. Bra diskussioner.
Men någonting känns väldigt konstigt. Här står statliga Naturvårdsverkets experter och med engagemang och eftertryck visar hur viktigt och bråttom det är att vi lägger om livsstil. Att ansvaret inte bara ligger på individnivå, utan att det också handlar om att undanröja systemfel. Fel som politikerna ytterst har ansvar för att få bort. Samtidigt bryter lika statliga Vattenfall brunkol så det ryker i Tyskland. Skövlar hela byar för att låta dagbrotten breda ut sig.
Hur kan man förvänta sig att vi enskilda ska lägga om hela vår livsstil när staten talar med djupt kluven tunga? Vad är det för mening att staten låter experter utreda och göra väl underbyggda (larm)rapporter när den samtidigt undergräver allt vad gäller klimatarbete genom att elda på brunkolsindustrin i Tyskland?
Fredrik Reinfeldt förklarar i en intervju i Sydsvenskan att staten inte ska lägga sig i och styra Vattenfall. Det är koncernledningens uppgift, inte ägarens, menar Reinfeldt. Goddag yxskaft Fredrik. Det hörs på namnet vad en styrelse ska göra: styra. Överlåter man det till ledningen, då blir det som i Skandia.
Det hela är sorgligt, beklämmande och patetiskt. Men Klimatforum var ändå en bra dag. En i princip fullsatt aula på Stockholms universitet, 1 100 personer var samlade. En av dem var Reinfeldts miljöminister, Andreas Carlgren. Men Vattenfall stod inte nämnt i hans manus. Undra på det.
Men någonting känns väldigt konstigt. Här står statliga Naturvårdsverkets experter och med engagemang och eftertryck visar hur viktigt och bråttom det är att vi lägger om livsstil. Att ansvaret inte bara ligger på individnivå, utan att det också handlar om att undanröja systemfel. Fel som politikerna ytterst har ansvar för att få bort. Samtidigt bryter lika statliga Vattenfall brunkol så det ryker i Tyskland. Skövlar hela byar för att låta dagbrotten breda ut sig.
Hur kan man förvänta sig att vi enskilda ska lägga om hela vår livsstil när staten talar med djupt kluven tunga? Vad är det för mening att staten låter experter utreda och göra väl underbyggda (larm)rapporter när den samtidigt undergräver allt vad gäller klimatarbete genom att elda på brunkolsindustrin i Tyskland?
Fredrik Reinfeldt förklarar i en intervju i Sydsvenskan att staten inte ska lägga sig i och styra Vattenfall. Det är koncernledningens uppgift, inte ägarens, menar Reinfeldt. Goddag yxskaft Fredrik. Det hörs på namnet vad en styrelse ska göra: styra. Överlåter man det till ledningen, då blir det som i Skandia.
Det hela är sorgligt, beklämmande och patetiskt. Men Klimatforum var ändå en bra dag. En i princip fullsatt aula på Stockholms universitet, 1 100 personer var samlade. En av dem var Reinfeldts miljöminister, Andreas Carlgren. Men Vattenfall stod inte nämnt i hans manus. Undra på det.
fredag 14 november 2008
Spara energi – vaccinet mot klimathotet
Har just varit på Naturskyddsföreningens höstkonferens med temat ”Halva energin – hela välfärden”. Det lät spännande och programmet såg lovande ut. Men det var rätt ljummet måste jag säga. Alla deltagare var ju överens. Klart vi ska spara energi. Klart det går. Men hittills har trots allt inte mycket hänt, inte minst från regeringens sida. Det konfereras och det utreds. Och utredningarna blir försenade.
Ola Alterå, statssekreterare hos Maud Olofsson, gav dock vissa hoppingivande signaler. Att minska energianvändningen är temat för näringsdepartementet inför Sveriges ordförandeskap i EU nästa år, enligt Alterå. ”Eftersom det är det vi har fokuserat minst på hittills”.
Det är bra att Naturskyddsföreningen arrangerar sin konferens kring det här temat. Att minska vår användning har kommit helt i skuggan av förnyelsebara energikällor, elhybrider och koldioxidlagring. Trots att vi kan komma väldigt långt med hjälp av teknik som finns redan i dag.
Naturskyddsföreningen kräver halverad energianvändning till 2050. Det gör man helt rätt i. Först måste vi spara energi. När vi har minskat vår användning kan vi exportera grön, förnybar energi för att få effekt även i övriga Europa.
En rapport från Internationella Energiorganet IEA visar att det viktigaste sättet att minska utsläppen av växthusgaser är just energieffektivisering. Konsultfirman McKinsey har kommit fram till liknande slutsatser. Ändå får frågan inte särskilt stort genomslag i media.
Naturskyddsföreningens ordförande, Mikael Karlsson, får försöka synas mer i media. Han är nämligen en riktigt bra retoriker och levererar metaforer och oneliners på rad. Vaccin och medicin till exempel. Energieffektivisering är vaccinet mot klimatförändringarna. Medicinen är förnybara energislag. Hur logiskt riktig denna beskrivning är kan man ju fundera över. Men den är slagkraftig och lätt att förstå. Eller när han beskriver det faktum att vi kan komma långt genom att använda teknik som redan finns:
”Frukten hänger väldigt lågt, det är bara att plocka och njuta.” Kan inte låta bli ännu ett Mikael Karlsson-citat: ”En mental miljörevolution rullar fram över världen”. Snyggt Mikael, se nu bara till att media hör dig också.
Enligt en rapport från Sweco kan Sveriges totala energianvändning halveras redan till 2030. Så visst finns det hopp om klimatet. Och det finns (äntligen) visioner. USA har fått en president som sätter klimatarbetet högt på agendan och som vill ta över ledarrollen även i miljöarbetet. EU släppte igår ett nytt energipaket med flera skarpa åtgärder. Men det är verkligen dags att det händer konkreta saker. Dags att sluta prata. Och sluta sitta av tiden på sådana här konferenser.
Ola Alterå, statssekreterare hos Maud Olofsson, gav dock vissa hoppingivande signaler. Att minska energianvändningen är temat för näringsdepartementet inför Sveriges ordförandeskap i EU nästa år, enligt Alterå. ”Eftersom det är det vi har fokuserat minst på hittills”.
Det är bra att Naturskyddsföreningen arrangerar sin konferens kring det här temat. Att minska vår användning har kommit helt i skuggan av förnyelsebara energikällor, elhybrider och koldioxidlagring. Trots att vi kan komma väldigt långt med hjälp av teknik som finns redan i dag.
Naturskyddsföreningen kräver halverad energianvändning till 2050. Det gör man helt rätt i. Först måste vi spara energi. När vi har minskat vår användning kan vi exportera grön, förnybar energi för att få effekt även i övriga Europa.
En rapport från Internationella Energiorganet IEA visar att det viktigaste sättet att minska utsläppen av växthusgaser är just energieffektivisering. Konsultfirman McKinsey har kommit fram till liknande slutsatser. Ändå får frågan inte särskilt stort genomslag i media.
Naturskyddsföreningens ordförande, Mikael Karlsson, får försöka synas mer i media. Han är nämligen en riktigt bra retoriker och levererar metaforer och oneliners på rad. Vaccin och medicin till exempel. Energieffektivisering är vaccinet mot klimatförändringarna. Medicinen är förnybara energislag. Hur logiskt riktig denna beskrivning är kan man ju fundera över. Men den är slagkraftig och lätt att förstå. Eller när han beskriver det faktum att vi kan komma långt genom att använda teknik som redan finns:
”Frukten hänger väldigt lågt, det är bara att plocka och njuta.” Kan inte låta bli ännu ett Mikael Karlsson-citat: ”En mental miljörevolution rullar fram över världen”. Snyggt Mikael, se nu bara till att media hör dig också.
Enligt en rapport från Sweco kan Sveriges totala energianvändning halveras redan till 2030. Så visst finns det hopp om klimatet. Och det finns (äntligen) visioner. USA har fått en president som sätter klimatarbetet högt på agendan och som vill ta över ledarrollen även i miljöarbetet. EU släppte igår ett nytt energipaket med flera skarpa åtgärder. Men det är verkligen dags att det händer konkreta saker. Dags att sluta prata. Och sluta sitta av tiden på sådana här konferenser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
