Den långa PR-svansen

Har precis läst ut Chris Andersons ”The long tail”. Jo, jag vet, lite senfärdigt, men till alla er som ännu inte läst den: se till att få det gjort. Finns på svenska i billig pocket.

Kort-kort resumé: Den långa svansen är alla nischer som har blivit fullt tillgängliga tack vare digitaliseringen och internet. Chris Anderson driver tesen att hittarnas tyranni är över. Svansens huvud, som består av exempelvis hitlåtar, storfilmer, bred tv-underhållning med mera, tappar i betydelse, eftersom den långa svansen av småsäljare innebär enorma ekonomiska möjligheter. Digitaliserade produkter har ju noll i lagerkostnad. Dessutom finns de där ute. Hela tiden. Vi har i princip tillgång till all information hela tiden.

Det här kräver smarta filter som sållar i denna kakafoni och hittar precis det vi är intresserade av. Vi har fått det i form av Google, iTunes, nätbutiker som rekommenderar andra varor som kunder med samma smak har köpt etcetera.

Vi i PR-branschen, journalister och bloggare har fått Newsdesk som det smarta filtret. Newsdesk är inget annat än en tillämpning på det fenomen Chris Anderson kallar den långa svansen.

Medielandskapet är idag uppochnervända världen jämfört med för bara tio år sedan. Då, före internets stora genombrott, var tidningarnas nyhetschefer det stora filter genom vilket nästan all information sållades och värderades. Redaktionerna hade makten att bestämma vad vi skulle få veta. Nyheter kablades ut, vi fick ta vad som gavs.

Idag är det vi mediekonsumenter som har makten. Utbudet av kanaler och källor är i det närmaste oändligt. Vi kan enkelt med hjälp av RSS-flöden skräddarsy vårt eget nyhetsflöde och mixa bäst vi vill med redaktionella källor, bloggar och ursprungskällor som företagsinformation, politiska utsagor med mera. I det läget kan inte redaktionerna längre bara vara en bred nyhetsförmedlare. Tidningarna måste profilera sig. Ge läsaren en anledning att fortsätta låta deras redaktioner vara filter i informationskakafonin.

Vi i PR-branschen måste också förhålla oss till detta nya landskap. I en tid när alla, inklusive journalisterna, har tillgång till (nästan) all information alltid, duger det inte att bara med hagelsvärmsteknik spruta ut pressmeddelanden till allt och alla samtidigt. Vem hör? Vem ser? Vem orkar?

Även journalisterna är i skriande behov av filter. Som Google. Och Newsdesk, där inget skickas ut i blindo. Istället läggs pressmeddelanden ut på sajten. Journalister och bloggare prenumererar sedan på olika ämnesområden efter eget intresse. Följden blir att den smalaste av smala nyheter hittar fram till exakt rätt personer, bortom de kända och enkelt identifierade redaktionerna. Och inte bara på redaktionerna, utan även utanför, till alla som kan vara intresserade. Eftersom Newsdesk sökordsoptimerar allt för – just det, Google. Simsalabim så når vi PR-konsulter ut till ALLA som är intresserade av just den uppdragsgivarens lilla eller stora specialitet. Alla de där ute i den långa svansen som tidigare ansågs ointressanta. Men som i själva verket utgör basen för de flestas verksamheter.

Det är lysande. Nästan lite skrämmande. Google börjar likna ett orakel. Det är inte utan att jag börjar tänka på artificiell intelligens.