Passion for business - även för män

En kompis reagerade på senaste inlägget. Hon tyckte att jag i själva verket la över ansvaret för ojämlikheten på kvinnan. Det var inte så jag menade. En icke-handling från en man är också en handling. Jag ser resonemanget som ett försök till förklaring, aldrig som en ursäkt för oss män att inte ta tag i situationen och aktivt jobba för en förändring.

Men diskussionen i sig är viktig och leder till förändring. Själv har jag efter detta blivit mer medveten om min egen roll i mitt förhållande och varit uppmärksam på situationer där jag borde göra mer men inte har ”behövt”. Och tagit tag i saken. Känns riktigt skönt, hoppas det fortsätter.

Nåväl, hur är då Anna Carrfors Bråkenhielms tidning, Passion for Business? Riktigt bra. Länge sedan jag läste ett livsstilsmagasin som kändes angeläget, engagerande och – på riktigt. Detta visserligen sagt med stort överseende för att de flesta som intervjuas är SÅ framgångsrika och lyckliga och duktiga. Det som ska vara inspiration blir lätt flåshurtigt och utmattande och kanske till och med lite nedslående. "Och här sitter jag och kommer ingen vart…"

Men, i övrigt är hela upplägget intressant, överraskande och intelligent. Överraskande mest i att det är så traditionellt. Inget flams. Inte 40 sidor redaktionell prylreklam. Enkelt, rakt på sak, människor i fokus, kort och längre om vartannat i en mix helt by the book. Det är vinkeln på kvinnligt företagande – i allt – som gör tidningen så bra.

Det närmaste jag kommer att tänka på är tidningen Chef. Här finns många likheter. Passion for Business är ingen affärstidning. Det är en karriärtidning. Och när de spränger in några sidor mode så känns det inte krystat. Känns inte som en ursäkt för produktplacering och utfyllnad för att skapa ett ”fylligt” magasin. Det känns bara helt rätt. När får jag som man ett liknande magasin? Fast ärligt talat, behöver jag det? Det går lika bra med Passion for Business. För den visar ju faktiskt en spegelbild av mitt eget liv och situation. Fast spegelvänt liksom.

Som manlig chef tycker jag det är urintressant att läsa om mammorna som gjorde karriär och hur deras nu vuxna barn upplevde det. Eller om undersökningen som visar att var tredje kvinna oroar sig för att föräldraledigheten skadar karriären. Om Liza Marklunds syn på framgången och sin karriär ur ett kvinnligt perspektiv. Varför skulle det inte angå mig som man?

Bäst är när finansmannen Christer Gardell intervjuas under vinjetten Topman (nej, den vinjetten får de allt byta, lågvatten!). Han är så jämställd och så van vid att jobba med kvinnor och oj vad han söker efter kvinnliga medarbetare och oj vad de skulle bidra med mycket i finansvärlden. Han verkar vara en riktig "topman" i ordets alla bemärkelser. Tills sista frågan tar upp att han är tävlingsmänniska och hur viktigt är egentligen tävlandet i jobbet? ”Väldigt viktigt. Jag försöker alltid att hitta tävlingsmomentet. /…/ Jag konstaterar att kvinnor är mindre benägna att tävla.”

Trots vad han konstaterar (oavsett om det är rätt eller fel) är han inte det minsta intresserad av att själv ändra perspektiv eller värderingar. Så att hans arbetsmiljö och kultur kanske skulle trigga fler kvinnor att lockas till hans företag. Om du någon gång undrat vad strukturell ojämlikhet innebär har du ett klockrent exempel här.

Den 9 december går jag till tidningsbutiken. Då kommer nästa nummer av Passion for Business. Hoppas de har flyttat den från hyllan med damtidningar då.