Komik på hög nivå när SVT:s Rapport intervjuar Tobias Billström angående ambassadsprotokollet från Wikileaks. Ingen satiriker i världen hade gjort detta bättre. Medieträning när den har åkt i diket...Har Tobias Billström bara fått lära sig A:et i ABC-tekniken, Answer-Bridge-Communicate? Han måste väl rimligen inse att det sitter massor med folk framför TV-apparater och datorskärmar och undrar vad han egentligen menade, om han överhuvudtaget har sagt så och i så fall möjligen i ett större sammanhang? Vad han uppenbarligen inte inser är att han nu har gjort en klassiker som redan sprids runt på bloggar, facebook, youtube och att spridningen blivit enormt mycket större på grund av hans inrepeterade robotsvar. Imponerande att han lyckas se så totalt obesvärad ut i och för sig. Eller kanske snarare skrämmande.
Så alla som kanske känner sig lite osäkra på hur man ska hantera media i en eventuellt jobbig sits: gör för guds skull inte som Tobias Billström. Använd HELA ABC-tekniken. Svara på frågan (som Billström faktiskt gör) fortsätt med en snygg brygga (t ex "men jag skulle vilja passa på att understryka...") och leverera budskapet (t ex "...att detta är en oerhört komplex fråga där det lätt blir fel om citat tas ur sitt sammanhang. Jag har hela tiden hävdat att...etc").
Det är visserligen lätt att sitta på läktaren, men Billströms dikeskörning är fantastisk i sin enspårighet.
Se hela intervjun med Tobias Billström i Rapport.
måndag 24 januari 2011
fredag 24 september 2010
H2O nästa stora CSR-fråga efter CO2?
Sveriges Informationsförening arrangerade den 21 oktober ett seminarium i Stockholm med rubriken "Hållbarhetsarbetet och kommunikation - framstegen, bakslagen och framtiden". Klockrent ämne med intressant rubrik - klart man tog sig till huvudstaden. Nu var det väl lite si och så hos föredragshållarna med att hålla sig till den rubriken. Men dagens första talare, Staffan Söderberg från WWF och vice ordförande i ISO 26000, höll sig föredömligt till ämnet och hade en hel del intressanta insikter och erfarenheter att dela med sig av.
Staffan Söderberg klargjorde exempelvis att den omtalade och kommande standarden för CSR, ISO 26000, inbegriper samtliga ben i den så kallade "triple bottom line": socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar verksamhet. ISO 26000 är alltså inte begränsad till det sociala ansvaret. Med den definitionen som grund inkluderar jag för enkelhetens skull miljöarbetet i CSR-begreppet i fortsättningen av texten.
Staffan Söderberg noterade följande framsteg i CSR-kommunikationen de senaste åren:
- Redovisningarna blir i allt högre grad integrerade med årsredovisningen.
- Flera intressenter gör allt oftare gemensam sak och samarbetar hellre än motarbetar varandra.
- Pilotfall med tillräcklig potential börjar dyka upp.
- Fler välförankrade verktyg för mätning och redovisning börjar dyka upp.
- Större öppenhet.
Söderberg pekade också på ett antal bakslag:
- För få incitament för de som går före.
- Brist på förenklade verktyg för små och medelstora företag.
- Hållbarhetsagendan är fragmenterad, många vill ha en del av kakan.
En trend som Staffan Söderberg tycker sig se som går i positiv riktning är att organisationerna från att ha haft ett stort internt fokus på CSR-arbetet, börjar man mer och mer titta på själva produkten man erbjuder. För att förenkla: från att mäta de anställdas resor finns en ökad ambition att förändra produkterna mot att bli mer hållbara och på så sätt minska exempelvis klimatpåverkan.
En annan framtidsspaning, som jag själv i och för sig har förutspått de senaste tio åren (jo faktiskt) är vattenfrågans ökade betydelse. De senaste åren har allt fokus varit på CO2. Enligt Staffan Söderberg, och jag håller med, kommer H2O bli nästa stora fokus som kanske till och med kommer att ta över koldioxidfrågan som vår största utmaning.
Idag talas mycket om det ekologiska fotavtrycket. Men än så länge är det ingen som redovisar vattenfotavtryck. Att kommunicera den aspekten, det kommer att ge väldigt hög trovärdighet, konstaterade Staffan Söderberg.
Apropå vatten. Gissa hur mycket vatten som krävs när du köper en caffe latte. En kopp? Nänänä. Så enkelt var det inte. 200 liter! I varje moment, från engångsmuggen (om du tar med) till locket, till mjölkproduktionen till kaffeodlingen (tänk all bevattning!). Så det där vattnet som tillsätts vid själva bryggningen, det är bara, bokstavligen talat, en droppe i havet.
En annan fråga: Hur mycket vatten konsumerar du per dag? Håll i dig nu: 6 000 liter! Bara att köpa en t-shirt i bomull kräver 2 700 liter!
Manar till eftertanke. Medan vi funderar på vår vattenkonsumtion kan vi ju grunna på CSR-begreppet. Borde inte s:et bytas från att stå för "social" till "sustainability"? Så att vi en gång för alla kan enas om ett gemensamt begrepp och börja tala samma språk.
ISO 26000 publiceras förresten den 1/11 på www.iso.org/sr. Kolla in det!
Staffan Söderberg klargjorde exempelvis att den omtalade och kommande standarden för CSR, ISO 26000, inbegriper samtliga ben i den så kallade "triple bottom line": socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar verksamhet. ISO 26000 är alltså inte begränsad till det sociala ansvaret. Med den definitionen som grund inkluderar jag för enkelhetens skull miljöarbetet i CSR-begreppet i fortsättningen av texten.
Staffan Söderberg noterade följande framsteg i CSR-kommunikationen de senaste åren:
- Redovisningarna blir i allt högre grad integrerade med årsredovisningen.
- Flera intressenter gör allt oftare gemensam sak och samarbetar hellre än motarbetar varandra.
- Pilotfall med tillräcklig potential börjar dyka upp.
- Fler välförankrade verktyg för mätning och redovisning börjar dyka upp.
- Större öppenhet.
Söderberg pekade också på ett antal bakslag:
- För få incitament för de som går före.
- Brist på förenklade verktyg för små och medelstora företag.
- Hållbarhetsagendan är fragmenterad, många vill ha en del av kakan.
En trend som Staffan Söderberg tycker sig se som går i positiv riktning är att organisationerna från att ha haft ett stort internt fokus på CSR-arbetet, börjar man mer och mer titta på själva produkten man erbjuder. För att förenkla: från att mäta de anställdas resor finns en ökad ambition att förändra produkterna mot att bli mer hållbara och på så sätt minska exempelvis klimatpåverkan.
En annan framtidsspaning, som jag själv i och för sig har förutspått de senaste tio åren (jo faktiskt) är vattenfrågans ökade betydelse. De senaste åren har allt fokus varit på CO2. Enligt Staffan Söderberg, och jag håller med, kommer H2O bli nästa stora fokus som kanske till och med kommer att ta över koldioxidfrågan som vår största utmaning.
Idag talas mycket om det ekologiska fotavtrycket. Men än så länge är det ingen som redovisar vattenfotavtryck. Att kommunicera den aspekten, det kommer att ge väldigt hög trovärdighet, konstaterade Staffan Söderberg.
Apropå vatten. Gissa hur mycket vatten som krävs när du köper en caffe latte. En kopp? Nänänä. Så enkelt var det inte. 200 liter! I varje moment, från engångsmuggen (om du tar med) till locket, till mjölkproduktionen till kaffeodlingen (tänk all bevattning!). Så det där vattnet som tillsätts vid själva bryggningen, det är bara, bokstavligen talat, en droppe i havet.
En annan fråga: Hur mycket vatten konsumerar du per dag? Håll i dig nu: 6 000 liter! Bara att köpa en t-shirt i bomull kräver 2 700 liter!
Manar till eftertanke. Medan vi funderar på vår vattenkonsumtion kan vi ju grunna på CSR-begreppet. Borde inte s:et bytas från att stå för "social" till "sustainability"? Så att vi en gång för alla kan enas om ett gemensamt begrepp och börja tala samma språk.
ISO 26000 publiceras förresten den 1/11 på www.iso.org/sr. Kolla in det!
tisdag 29 juni 2010
Wirtén söker miljö/hållbarhet/CSR-kommunikatör
Nu söker Wirtén en PR-konsult med erfarenhet av miljö- och hållbarhetskommunikation. Du är antingen kommunikatör eller miljövetare i grunden, och du böra ha så pass lång erfarenhet att du även känner dig trygg i att som konsult jobba strategiskt med kommunikation. Du bör även ha god erfarenhet av att jobba operativt med PR-frågor som medierelationer och sociala medier. Erfarenhet av miljö- och hållbarhetskommunikation (som kan vara mycket annat än hållbarhetsredovisningar) är ett krav. Om du tycker detta låter som jobbet för dig, hör av dig till mig på lars@wirten.se!
onsdag 31 mars 2010
Vår definition av miljö- och hållbarhetskommunikation
Vad menar vi egentligen när vi pratar om miljö- och hållbarhetskommunikation? Finns det några särskilda kännetecken och krav? Vi på Wirtén har vänt och vridit på frågan och kommit fram till en slags definition av begreppet (Tack till Victoria Olausson vars bok Grön kommunikation har varit en god inspirationskälla i våra diskussioner!):
För att kunna kommunicera miljö och hållbarhet krävs att organisationen strävar efter att vara såväl hållbar som kollbar. Det innebär att
– agera för en hållbar verksamhet
– driva förändring för hållbar utveckling i dialog med olika intressenter.
För att driva förändring och bygga dialog krävs att kommunikationen präglas av
– öppenhet
– ärlighet
– substans
– balans
– frekvens.
Hållbar kommunikation gör det möjligt för omvärlden att själv värdera ett företags eller organisations hållbarhetsarbete. Saknas öppenhet, ärlighet, substans, balans och frekvens kommer intressenterna att söka sig till andra källor. Dessa kommer då att prägla bilden av företaget eller organisationen i högre grad än om ovanstående faktorer är på plats.
För att kunna kommunicera miljö och hållbarhet krävs att organisationen strävar efter att vara såväl hållbar som kollbar. Det innebär att
– agera för en hållbar verksamhet
– driva förändring för hållbar utveckling i dialog med olika intressenter.
För att driva förändring och bygga dialog krävs att kommunikationen präglas av
– öppenhet
– ärlighet
– substans
– balans
– frekvens.
Hållbar kommunikation gör det möjligt för omvärlden att själv värdera ett företags eller organisations hållbarhetsarbete. Saknas öppenhet, ärlighet, substans, balans och frekvens kommer intressenterna att söka sig till andra källor. Dessa kommer då att prägla bilden av företaget eller organisationen i högre grad än om ovanstående faktorer är på plats.
fredag 5 mars 2010
Grön kommunikation reder ut begreppen
Så finns den äntligen: boken som på ett lättfattligt, överskådligt och konkret sätt belyser det vi kallar miljö- och hållbarhetskommunikation. Victoria Olausson har med ”Grön kommunikation” gjort oss som intresserar sig för ämnet en välgärning.
Bara dispositionen och omfånget är i sig värd varsin guldstjärna.
Dispositionen för att Victoria Olausson förtjänstfullt använder första halvan av boken till en i högsta grad relevant omvärlds- och organisationsbeskrivning kopplat till det allt mer ökande miljömedvetandet. Hon bygger på så sätt en grund och referensram för de vidare resonemangen kring grön kommunikation.
Omfånget för att hon sätter punkt efter cirka 140 sidor. Perfekt, jag imponeras inte ett dugg av tegelstenar med långa och invecklade resonemang.
Victoria Olausson utgår från en modell där hon delar in organisationers förhållande till våra miljöproblem i tre kategorier: Den första utgörs av företag utan miljöarbete, den andra av företag med ”det klassiska miljöarbetet” och den tredje kallar hon 3.0-företagen med ett integrerat grönt och etiskt tänkande.
Bokens fokus ligger naturligt på företag som enligt Olausson har nått 3.0-nivån. Hon exemplifierar förtjänstfullt med företag som Ben&Jerry, Patagonia, Body Shop, Hipp, Saltå kvarn, Scandic, Max med flera. Gemensamt för 3.0-företagen är det visionära, att leva som man lär och att skapa relationer.
Bokens andra del fokuserar på kommunikationsarbetet. Det kanske mest intressanta avsnittet är när Olausson går igenom inte bara skäl att berätta om miljöarbetet, utan också skäl att tiga. Just svenska företag kommunicerar ofta mycket försiktig sitt miljöarbete, vilket faktiskt kan ha sina skäl. Ett som jag själv funderat en del på är det faktum att de som kommunicerar sina miljöåtgärder också får kritik, medan de som inte gör något alls undgår granskning. Det här är ett problem som framför allt journalistkåren borde ta sig en funderare kring.
Men självklart är skälen att tala de mest intressanta. Olausson pekar på fyra skäl:
• Du vill avge ett offentligt löfte
• Du vill skapa marknad
• Du vill accelerera en samhällsförändring
• Du vill äga en konkurrensfördel
Som Victoria Olausson själv konstaterar: ”Med en stark hållbarhetsdebatt, med medvetna konsumenter och en större efterfrågan på gröna produkter, blir det mindre intressant att vara tyst”.
Jag ska inte fortsätta fördjupa mig i innehållet i boken, utan överlämnar med varm rekommendation till dig att själv ta del av denna utmärkta introduktion och översikt i ämnet. Efter att ha läst ett par andra böcker i ämnet och inte blivit mycket klokare, slår jag igen pärmarna till ”Grön kommunikation” med en känsla av att nu äntligen har många pusselbitar fallit på plats. Jag skulle vilja gå så långt att Victoria Olausson med ”Grön kommunikation” har lyckats med konststycket att definiera begreppet miljö- och hållbarhetskommunikation. Inte i en mening eller två, men boken är en utmärkt utgångspunkt för att kunna definiera begreppet inför sig själv. Och det är inte illa jobbat, Victoria!
Bara dispositionen och omfånget är i sig värd varsin guldstjärna.
Dispositionen för att Victoria Olausson förtjänstfullt använder första halvan av boken till en i högsta grad relevant omvärlds- och organisationsbeskrivning kopplat till det allt mer ökande miljömedvetandet. Hon bygger på så sätt en grund och referensram för de vidare resonemangen kring grön kommunikation.
Omfånget för att hon sätter punkt efter cirka 140 sidor. Perfekt, jag imponeras inte ett dugg av tegelstenar med långa och invecklade resonemang.
Victoria Olausson utgår från en modell där hon delar in organisationers förhållande till våra miljöproblem i tre kategorier: Den första utgörs av företag utan miljöarbete, den andra av företag med ”det klassiska miljöarbetet” och den tredje kallar hon 3.0-företagen med ett integrerat grönt och etiskt tänkande.
Bokens fokus ligger naturligt på företag som enligt Olausson har nått 3.0-nivån. Hon exemplifierar förtjänstfullt med företag som Ben&Jerry, Patagonia, Body Shop, Hipp, Saltå kvarn, Scandic, Max med flera. Gemensamt för 3.0-företagen är det visionära, att leva som man lär och att skapa relationer.
Bokens andra del fokuserar på kommunikationsarbetet. Det kanske mest intressanta avsnittet är när Olausson går igenom inte bara skäl att berätta om miljöarbetet, utan också skäl att tiga. Just svenska företag kommunicerar ofta mycket försiktig sitt miljöarbete, vilket faktiskt kan ha sina skäl. Ett som jag själv funderat en del på är det faktum att de som kommunicerar sina miljöåtgärder också får kritik, medan de som inte gör något alls undgår granskning. Det här är ett problem som framför allt journalistkåren borde ta sig en funderare kring.
Men självklart är skälen att tala de mest intressanta. Olausson pekar på fyra skäl:
• Du vill avge ett offentligt löfte
• Du vill skapa marknad
• Du vill accelerera en samhällsförändring
• Du vill äga en konkurrensfördel
Som Victoria Olausson själv konstaterar: ”Med en stark hållbarhetsdebatt, med medvetna konsumenter och en större efterfrågan på gröna produkter, blir det mindre intressant att vara tyst”.
Jag ska inte fortsätta fördjupa mig i innehållet i boken, utan överlämnar med varm rekommendation till dig att själv ta del av denna utmärkta introduktion och översikt i ämnet. Efter att ha läst ett par andra böcker i ämnet och inte blivit mycket klokare, slår jag igen pärmarna till ”Grön kommunikation” med en känsla av att nu äntligen har många pusselbitar fallit på plats. Jag skulle vilja gå så långt att Victoria Olausson med ”Grön kommunikation” har lyckats med konststycket att definiera begreppet miljö- och hållbarhetskommunikation. Inte i en mening eller två, men boken är en utmärkt utgångspunkt för att kunna definiera begreppet inför sig själv. Och det är inte illa jobbat, Victoria!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
