Sveriges Informationsförening arrangerade den 21 oktober ett seminarium i Stockholm med rubriken "Hållbarhetsarbetet och kommunikation - framstegen, bakslagen och framtiden". Klockrent ämne med intressant rubrik - klart man tog sig till huvudstaden. Nu var det väl lite si och så hos föredragshållarna med att hålla sig till den rubriken. Men dagens första talare, Staffan Söderberg från WWF och vice ordförande i ISO 26000, höll sig föredömligt till ämnet och hade en hel del intressanta insikter och erfarenheter att dela med sig av.
Staffan Söderberg klargjorde exempelvis att den omtalade och kommande standarden för CSR, ISO 26000, inbegriper samtliga ben i den så kallade "triple bottom line": socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar verksamhet. ISO 26000 är alltså inte begränsad till det sociala ansvaret. Med den definitionen som grund inkluderar jag för enkelhetens skull miljöarbetet i CSR-begreppet i fortsättningen av texten.
Staffan Söderberg noterade följande framsteg i CSR-kommunikationen de senaste åren:
- Redovisningarna blir i allt högre grad integrerade med årsredovisningen.
- Flera intressenter gör allt oftare gemensam sak och samarbetar hellre än motarbetar varandra.
- Pilotfall med tillräcklig potential börjar dyka upp.
- Fler välförankrade verktyg för mätning och redovisning börjar dyka upp.
- Större öppenhet.
Söderberg pekade också på ett antal bakslag:
- För få incitament för de som går före.
- Brist på förenklade verktyg för små och medelstora företag.
- Hållbarhetsagendan är fragmenterad, många vill ha en del av kakan.
En trend som Staffan Söderberg tycker sig se som går i positiv riktning är att organisationerna från att ha haft ett stort internt fokus på CSR-arbetet, börjar man mer och mer titta på själva produkten man erbjuder. För att förenkla: från att mäta de anställdas resor finns en ökad ambition att förändra produkterna mot att bli mer hållbara och på så sätt minska exempelvis klimatpåverkan.
En annan framtidsspaning, som jag själv i och för sig har förutspått de senaste tio åren (jo faktiskt) är vattenfrågans ökade betydelse. De senaste åren har allt fokus varit på CO2. Enligt Staffan Söderberg, och jag håller med, kommer H2O bli nästa stora fokus som kanske till och med kommer att ta över koldioxidfrågan som vår största utmaning.
Idag talas mycket om det ekologiska fotavtrycket. Men än så länge är det ingen som redovisar vattenfotavtryck. Att kommunicera den aspekten, det kommer att ge väldigt hög trovärdighet, konstaterade Staffan Söderberg.
Apropå vatten. Gissa hur mycket vatten som krävs när du köper en caffe latte. En kopp? Nänänä. Så enkelt var det inte. 200 liter! I varje moment, från engångsmuggen (om du tar med) till locket, till mjölkproduktionen till kaffeodlingen (tänk all bevattning!). Så det där vattnet som tillsätts vid själva bryggningen, det är bara, bokstavligen talat, en droppe i havet.
En annan fråga: Hur mycket vatten konsumerar du per dag? Håll i dig nu: 6 000 liter! Bara att köpa en t-shirt i bomull kräver 2 700 liter!
Manar till eftertanke. Medan vi funderar på vår vattenkonsumtion kan vi ju grunna på CSR-begreppet. Borde inte s:et bytas från att stå för "social" till "sustainability"? Så att vi en gång för alla kan enas om ett gemensamt begrepp och börja tala samma språk.
ISO 26000 publiceras förresten den 1/11 på www.iso.org/sr. Kolla in det!
fredag 24 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar