Tidningen Miljörapporten har i sina senaste två nummer lyft frågan om klimatkompensation. Är själv intervjuad i senaste numret utifrån mitt förra blogginlägg om ”vår tids avlatsbrev”. Kul att bli uppmärksammad.
Hursomhelst, i decembernumret konstaterar Miljörapporten att ”många företags satsningar på att stärka varumärket och få kunderna att använda klimatkompensationen har misslyckats”. Man refererar till företag som SAS, Volvo, Kia, Apollo och Fritidsresor, vars satsningar har floppat. Volvo Personvagnar stoppade därför sin klimatkompensering.
Men vadå, stopp ett tag. Floppat, hur då floppat? Jo, gemensamt för dessa företag är att de har erbjudit kunderna att antingen klimatkompensera gratis eller mot en mycket liten summa pengar. Valet blir kundernas. Och merparten av kunderna nobbar.
Jaha, hur konstigt är det då? Om företagen lägger över den moraliska bördan på kunderna så uppstår vad? Skuldkänslor såklart. Inte konstigt att kunderna låter bli.
Varför ska det till att börja med vara kunden som ska ta det beslutet? Det avslöjar en cynisk och ogenomtänkt inställning hos dessa företag: ”Vadå, ska vi klimatkompensera för all vår verksamhet, för att vi vill och tycker det är bra?” Och när kunderna nobbar lägger man ner satsningen. Som om det bara handlade om att sälja mer för stunden, inte att i grunden förändra attityder, värderingar, agerande och därmed på lång sikt stärka sin position och attraktivitet i alla avseenden.
Se istället på hamburgerkedjan Max. De har valt att inte lägga ansvaret och beslutet i knät på kunden. Oavsett vad du väljer för mål så klimatkompenserar Max. Däremot redovisar Max tydligt hur mycket koldioxid varje enskild produkt ger upphov till och gör det på så sätt möjligt för kunden att ta ställning till om man vill äta klimatsmart eller inte. Ett väldigt trovärdigt och öppet sätt att hantera den egna klimatpåverkan.
Sedan kan man såklart ifrågasätta Max verksamhet i sig. Kan en snabbmatskedja överhuvudtaget vara trovärdig i miljö- och hållbarhetsfrågor? Själva verksamheten i sig är ju i högsta grad ohållbar!
Jo, men Max är inget annat än en spegel av vår livsstil. Det är inte Max det är fel på. Felet är att vi lever på ett sätt som gör att vi tyvärr behöver snabbmatskedjor som Max. Som konsult är detta väldigt tydligt. Tempot är högt, vi ska vara effektiva, möten kläms in på olika orter på för- och eftermiddag. Då finns det inte tid för en långsamt och kärleksfullt tillagad lunch inne i en stadskärna. En Max längs vägen blir en ofrånkomlig nödlösning för magen.
I det perspektivet ser jag det som högst positivt att Max tar det ansvar de kan. Framför allt vittnar deras modell på en i grunden ärlig vilja att kompensera för råvarornas klimatpåverkan. Oavsett vad jag som kund tycker. Samtidigt som jag kan ta ställning till vad jag ska äta utifrån klimatpåverkan. Väljer jag klimatsmart vinner både miljön och Max. Och troligen även min kropp.
söndag 14 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar