Jag har spelat och lyssnat på oerhört mycket popmusik genom åren. Men det var längesedan popmusik kändes angelägen (då definierar jag inte Kent som pop...). De senaste åren har countryns bitterljuva toner varit min musikaliska livlina. Men nu änligen har jag blivit förförd igen. Av en norrman – Magnet. Eller Even Johansen som han egentligen heter.
Jag hade glömt att pop kunde vara så fullständigt oumbärligt. Så ljuvligt. Kanske är det för att här finns en bitterljuv melankoli som jag också hittar i countryn. Och minsann letar sig en blå pedal steel fram i Magnets ljudbild med jämna mellanrum. Det är knappast någon tillfällighet att han gör en underbar version av Dylans mest kända country-örhänge, Lay lady lay.
Plattan "On your side" får mig att smälta. Så perfekt. Så bräckligt. Så skört. Livet är vackert.
Se och lyssna själv på www.homeofmagnet.com
söndag 30 september 2007
onsdag 26 september 2007
Affärer i klimatförändringens spår
Vi ordnade ett frukostmöte med paneldebatt i måndags med rubriken "Hot och affärsmöjligheter i ett förändrat klimat". Förre landshövdingen i Skåne Bengt Holgersson berättade om huvuddragen i Klimat- och sårbarhetsutredningen som han presenterar för regeringen på måndag. I den efterföljande paneldebatten fick Lars Frithiof, koncernchef Eon Sverige, Berit Gullbransson, direktör Swentec och Martin Hagbyhn, koncernchef Läckeby Water Group, diskutera kring det nya stekheta begreppet cleantech.
Det var påfallande positiva tongångar, möjligheterna finns, menade panelen enigt. Men det gäller framför allt att bidra till en mental förändring, att vi som konsumenter och beslutsfattare i yrkeslivet börjar leva som vi lär. Det vill säga att vi inte bara säger att vi är beredda att köpa ekologisk mat, eller betala mer för miljövänlig energi, köpa miljöbilar och så vidare, utan att vi verkligen gör det också.
Att utmaningarna är enorma framgick tydligt av de scenarier som Bengt Holgersson beskrev. Ja, vi som har sett Al Gores film "En obehaglig sanning" vet vad det handlar om (för övrigt en fantastisk lektion i retorik, filmen borde ingå i alla PR-utbildningar...). Det som väcker hopp är väl att ju större utmaningarna är, desto större blir affärsmöjligheterna. Och när det vankas pengar, då händer det saker, ja då kan det plötsligt gå väldigt snabbt. Vi befinner oss nog vid en brytpunkt, där utmaningarna har blivit så stora att de ekonomiska fördelarna av att inte göra något snabbt vältrar över i nackdelar och risker.
Men var finns pengarna? Ja, inte i Sverige i alla fall, om man får tro panelen. Intresset från riskkapitalet kommer i huvudsak utifrån. Vilket ju är lite sorgligt och tragiskt. Läckeby Water Group är till salu, men oddsen att ägandet stannar i Sverige verkar höga. Vilket Martin Hagbyhn beklagar, i egenskap av svensk skattebetalare. Som koncernchef är han däremot helt neutral i frågan, det spelar ju ingen roll för själva företaget om det har svenska eller utländska ägare. Huvudsaken är att de agerar rätt i strategiska frågor.
Men vi har en tendens att tro att vi ligger så långt fram i Sverige på miljöområdet. Det vete sjutton. Bengt Holgersson påpekade att vi i Sverige kommer att få en relativt enkel resa för att klara klimatmålen. Konsekvenserna är så ohyggligt mycket större i exempelvis södra Europa. Och kanske är det därför det svenska riskkapitalet inte hänger med i svängarna. Utmaningarna är inte tillräckligt stora här, vi ser inte katastrofen komma med stormsteg på samma sätt som i andra delar av världen – därmed minskar även de ekonomiska incitamenten.
Oavsett vilken förklaringen är så är detta ljumma intresse i Sverige en gåta – och ett stort problem. Här finns massor av idéer och entreprenörskap, men det gäller att kunna få detta till kommersiellt fungerande produkter. Jag tror det ligger mycket i Lars Frithiofs råd: att fokusera på de styrkor som finns inom svensk miljöteknik. Inte låta statliga satsningar gå till höger och vänster och försöka finnas med överallt. Här tror jag teknik inom vatten, vind och biogas är exempel där svensk miljöteknik kan bli mycket stark internationellt. Och som Berit Gullbransson understryker: att kunna erbjuda helhetslösningar. Och lagarbete är vi ju bra på i Sverige – en fin tradition att ta med oss när vi nu står inför utmaningen att rädda vår tillvaro på den här planeten.
Det var påfallande positiva tongångar, möjligheterna finns, menade panelen enigt. Men det gäller framför allt att bidra till en mental förändring, att vi som konsumenter och beslutsfattare i yrkeslivet börjar leva som vi lär. Det vill säga att vi inte bara säger att vi är beredda att köpa ekologisk mat, eller betala mer för miljövänlig energi, köpa miljöbilar och så vidare, utan att vi verkligen gör det också.
Att utmaningarna är enorma framgick tydligt av de scenarier som Bengt Holgersson beskrev. Ja, vi som har sett Al Gores film "En obehaglig sanning" vet vad det handlar om (för övrigt en fantastisk lektion i retorik, filmen borde ingå i alla PR-utbildningar...). Det som väcker hopp är väl att ju större utmaningarna är, desto större blir affärsmöjligheterna. Och när det vankas pengar, då händer det saker, ja då kan det plötsligt gå väldigt snabbt. Vi befinner oss nog vid en brytpunkt, där utmaningarna har blivit så stora att de ekonomiska fördelarna av att inte göra något snabbt vältrar över i nackdelar och risker.
Men var finns pengarna? Ja, inte i Sverige i alla fall, om man får tro panelen. Intresset från riskkapitalet kommer i huvudsak utifrån. Vilket ju är lite sorgligt och tragiskt. Läckeby Water Group är till salu, men oddsen att ägandet stannar i Sverige verkar höga. Vilket Martin Hagbyhn beklagar, i egenskap av svensk skattebetalare. Som koncernchef är han däremot helt neutral i frågan, det spelar ju ingen roll för själva företaget om det har svenska eller utländska ägare. Huvudsaken är att de agerar rätt i strategiska frågor.
Men vi har en tendens att tro att vi ligger så långt fram i Sverige på miljöområdet. Det vete sjutton. Bengt Holgersson påpekade att vi i Sverige kommer att få en relativt enkel resa för att klara klimatmålen. Konsekvenserna är så ohyggligt mycket större i exempelvis södra Europa. Och kanske är det därför det svenska riskkapitalet inte hänger med i svängarna. Utmaningarna är inte tillräckligt stora här, vi ser inte katastrofen komma med stormsteg på samma sätt som i andra delar av världen – därmed minskar även de ekonomiska incitamenten.
Oavsett vilken förklaringen är så är detta ljumma intresse i Sverige en gåta – och ett stort problem. Här finns massor av idéer och entreprenörskap, men det gäller att kunna få detta till kommersiellt fungerande produkter. Jag tror det ligger mycket i Lars Frithiofs råd: att fokusera på de styrkor som finns inom svensk miljöteknik. Inte låta statliga satsningar gå till höger och vänster och försöka finnas med överallt. Här tror jag teknik inom vatten, vind och biogas är exempel där svensk miljöteknik kan bli mycket stark internationellt. Och som Berit Gullbransson understryker: att kunna erbjuda helhetslösningar. Och lagarbete är vi ju bra på i Sverige – en fin tradition att ta med oss när vi nu står inför utmaningen att rädda vår tillvaro på den här planeten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
