Hjälp, jag är asocial!

Tidningen Dagens Media hade en stor special om så kallade sociala medier i veckan. Communities, bloggar, Youtube, nätverk. Bara så du vet: hänger du inte med här och är aktiv är du långt, långt ute i perifirin. Ensam, utestängd, arkiverad.

Tidningen har gjort en minienkät och ringt runt till ett antal företrädare för PR- och reklambranschen, och frågat vilka sociala medier de använder. Jösses säger jag bara. I princip alla var aktiva på Facebook. Och populära var de. 120, 200, 280 vänner. Den ena bräckte den andra. Utöver Facebook var det My Space, bloggar (jodå, plural, en del hade flera igång), diverse forum och det ena med det tredje.

Jag vet inte vad mina kollegor gör på jobbet, men själv jobbar jag tämligen intensivt och har fullt upp med att ge allt för våra kunder. När jag inte jobbar ORKAR JAG INTE VARA UPPKOPPLAD HELA TIDEN! Ursäkta att jag skriker, men jag blir lite trött.

På min lediga tid prioriterar jag annat. Jag måste säga att det ger mig hundrafalt mer att träna eller coacha på match med P-94:orna i Södradals innebandy än att uppdatera sin Facebook och svara på alla oräkneliga utmaningar i diverse frågesporter.
Själv finns jag inte på Facebook. Däremot har jag en plats på (säger man så?) Linked in, ett Facebook inriktat på affärskontakter. Där har jag två vänner...

Och så har jag ju den här bloggen. Ja, ni märker hur ofta jag uppdaterar den. Men det får faktiskt bli så. När jag har tid och något vettigt att säga är det riktigt roligt att blogga. Men blir det ett dåligt samvete skapar det bara stress. Precis som Facebook, Youtube och allt annat man "måste" hänga med i. Det måste du inte alls. Gå en sväng i skogen istället. Eller ring den där kompisen du inte har snackat med på ett halvår. Bjud in till en fika eller middag. Det är ett bättre sätt att bli bekräftad och sedd. Om det nu är där skon klämmer.

Du får väl kalla mig gammaldags webbreaktionär. Men på nätet är och förblir jag asocial. I alla fall om man jämför med mina kollegor i branschen. Det känns skönt.