lördag 3 november 2007

Hoppfullt i Haparanda

Har just kommit hem från Haparanda-Tornio, där jag bland annat träffade kommunalrådet Sven-Erik Bucht. Ni vet han som fick Ingvar Kamprad att bygga ett Ikea-varuhus i den lilla gränsorten där längst upp i norr (nå, längst upp är det ju inte, det är fortfarande 19 mil till Pajala och 40-50 mil (!) till Kiruna).

I ett rasande tempo bläddrade han framåt i sin powerpoint-presentation. Det tog inte lång stund förrän han hade lyckats få en att känna att Haparanda (förlåt, Haparanda-Tornio ska man visst säga) minsann är något av ett centrum i Sverige, ja det är ju här allt händer och otroligt strategiskt placerat, vänd bara upp och ner på kartan så får ni se, blicka österut istället för söderut och nordkalotten är ju ett enormt geografiskt område som vi sörlänningar inte skänker minsta tanke. Det är här all utveckling kommer att ske framöver!

Nåja, väl hemkommen har jag återfått mitt sörländska perspektiv på tillvaron. En heldag i Köpenhamn fungerade som en nyttig kontrast och återställare. Men, tänk om övriga svenska kommunalråd åtminstonde var HÄLFTEN så visionära som Sven-Erik Bucht. Då hade det hänt saker runt om i Sverige. En annan slående sak var Buchts lysande omvärldsanalys. Hela hans vision och filosofi bygger på det som händer i Kina och Ryssland. "Här ska det gå snabbtåg till Kina. Där utvecklar man nu de inre, västra delarna av landet. Vad kommer då att bli smartast? Att frakta ut till östkusten för att sedan transportera via fartyg runt hela jorden, eller använda tåget direkt till Europa?"

Och vilken ort blir knutpunkt för att dirigera och lasta om godset, innan det går vidare till Sydeuropa eller till Narvik mot USA? Jo, just det, Haparanda-Tornio. Hoppas han får rätt, Bucht. Ett kommunalråd som så oförfärat vägrar ta ordet "omöjligt" i sin mun ska äras och beundras. Även om jag mötte andra som muttrade lite om att han skönmålar lite väl friskt.

En annan som skönmålade friskt var statsministern. Men vid det här laget är väl allt som bör sägas i fallet Schenström redan sagt. Men visst är det häpnadsväckande hur Reinfeldt gjorde alla fel: duckade för frågorna, gick till attack mot media, höll Schenström om ryggen och talade om fortsatt förtroende (trots att det var uppenbart att hon hade uppträtt berusad och direkt olämpligt), och mer eller mindre ljög ("har ni bevis för att hon var onykter?", ett uttalande han gjorde efter att han hade haft sitt första samtal med Schenström där hon hade medgivit att hon hade druckit vin).

Reinfeldt måste ha genomgått massor av medieträningar. Ändå gör han bort sig totalt. Men det är klart – det är väl Schenström som har hållit i medieträningen. Och hennes strategi har varit att tiga ihjäl besvärande frågor från media. Med en sådan lärare kan det bara gå på ett sätt.

Slå en signal Reinfeldt, så tar vi en medieträning – varför inte i Haparanda-Tornio? Så kan du få lite inspiration och visioner från Sven-Erik Bucht samtidigt. Det känns som att du kan behöva det just nu.