Trovärdigt Max!

Tidningen Miljörapporten har i sina senaste två nummer lyft frågan om klimatkompensation. Är själv intervjuad i senaste numret utifrån mitt förra blogginlägg om ”vår tids avlatsbrev”. Kul att bli uppmärksammad.

Hursomhelst, i decembernumret konstaterar Miljörapporten att ”många företags satsningar på att stärka varumärket och få kunderna att använda klimatkompensationen har misslyckats”. Man refererar till företag som SAS, Volvo, Kia, Apollo och Fritidsresor, vars satsningar har floppat. Volvo Personvagnar stoppade därför sin klimatkompensering.

Men vadå, stopp ett tag. Floppat, hur då floppat? Jo, gemensamt för dessa företag är att de har erbjudit kunderna att antingen klimatkompensera gratis eller mot en mycket liten summa pengar. Valet blir kundernas. Och merparten av kunderna nobbar.
Jaha, hur konstigt är det då? Om företagen lägger över den moraliska bördan på kunderna så uppstår vad? Skuldkänslor såklart. Inte konstigt att kunderna låter bli.

Varför ska det till att börja med vara kunden som ska ta det beslutet? Det avslöjar en cynisk och ogenomtänkt inställning hos dessa företag: ”Vadå, ska vi klimatkompensera för all vår verksamhet, för att vi vill och tycker det är bra?” Och när kunderna nobbar lägger man ner satsningen. Som om det bara handlade om att sälja mer för stunden, inte att i grunden förändra attityder, värderingar, agerande och därmed på lång sikt stärka sin position och attraktivitet i alla avseenden.

Se istället på hamburgerkedjan Max. De har valt att inte lägga ansvaret och beslutet i knät på kunden. Oavsett vad du väljer för mål så klimatkompenserar Max. Däremot redovisar Max tydligt hur mycket koldioxid varje enskild produkt ger upphov till och gör det på så sätt möjligt för kunden att ta ställning till om man vill äta klimatsmart eller inte. Ett väldigt trovärdigt och öppet sätt att hantera den egna klimatpåverkan.

Sedan kan man såklart ifrågasätta Max verksamhet i sig. Kan en snabbmatskedja överhuvudtaget vara trovärdig i miljö- och hållbarhetsfrågor? Själva verksamheten i sig är ju i högsta grad ohållbar!

Jo, men Max är inget annat än en spegel av vår livsstil. Det är inte Max det är fel på. Felet är att vi lever på ett sätt som gör att vi tyvärr behöver snabbmatskedjor som Max. Som konsult är detta väldigt tydligt. Tempot är högt, vi ska vara effektiva, möten kläms in på olika orter på för- och eftermiddag. Då finns det inte tid för en långsamt och kärleksfullt tillagad lunch inne i en stadskärna. En Max längs vägen blir en ofrånkomlig nödlösning för magen.

I det perspektivet ser jag det som högst positivt att Max tar det ansvar de kan. Framför allt vittnar deras modell på en i grunden ärlig vilja att kompensera för råvarornas klimatpåverkan. Oavsett vad jag som kund tycker. Samtidigt som jag kan ta ställning till vad jag ska äta utifrån klimatpåverkan. Väljer jag klimatsmart vinner både miljön och Max. Och troligen även min kropp.

Nu är vi klimatneutrala - i avlatsform?

Wirtén PR har precis blivit Klimatneutralt företag. Det innebär att byrån i verktyget Svante har beräknat och redovisat sin klimatpåverkan. Så nu får vi kalla oss Klimatneutralt företag. Med vår inriktning på miljö- och hållbarhetskommunikation känns det som en självklarhet att ha gjort denna genomlysning.

Beräkningen visar att vår verksamhet ger upphov till 15 ton koldioxid per år. Det här klimatkompenserar vi genom att betala per ton koldioxid till ett stödprojekt i Indien, Sri Kalyani. Det är ett FN-kontrollerat projekt som kretsar kring en biobränsleanläggning. Projektet ger effekter i lokalsamhället och innefattar trädplantering, dricksvatten, gatubelysning och att distribuera mat och mediciner.

Visst känns det bra att klimatkompensera. Men det är naturligtvis ingen lösning på klimatproblemet. Och jag kan ärligen inte komma från känslan av vår tids avlatsbrev. Nu har vi en uppriktig ambition att fortsätta minska vår miljöpåverkan genom att se till att vår miljöpolicy verkligen efterlevs och genom att följa det åtgärdsprogram som vi har tagit fram i arbetet med att bli klimatneutral. Men ändå. Det här är business. För konsultföretaget Respect som tar bra betalt för att få tillgång till beräkningsverktyget Svante. Och för oss, som får använda loggan och kalla oss Klimatneutralt företag.

Såklart vi bara för detta inte är klimatneutrala. Användningen av internet är till exempel inte inkluderad i beräkningarna. Så mycket som vi använder söktjänster och otaliga andra serverbaserade tjänster. Varje dag, hela tiden. Hur mycket koldioxid ger exempelvis den här bloggen ifrån sig? Tänk på det, du som läser detta. Du pruttade iväg några hekto CO2 när du tryckte på returknappen för att komma hit. HUR många gram eller hekto, det vet ju däremot ingen.

Bara därför går vi vidare. Nästa steg blir att klimatneutralisera vår egen webbplats, www.wirten.se. För det stora värdet, tycker jag, ligger i kartläggningen och beräkningen av utsläpp. Att få svart på vitt hur mycket växthusgaser vi ger upphov till och VAD som ger de största utsläppen.

Vår klimatredovisning visar att resor är den i särklass största källan till utsläpp av växthusgaser på Wirtén. Den handlingsplan som vi har upprättat har därför stort fokus på våra resor. Men vi har redan gjort mycket tidigare. Vi tar sedan länge exempelvis i första hand tåg på våra tjänsteresor, i enlighet med vår miljöpolicy.

Nästa steg innebär som sagt att titta närmare på webbens utsläpp, och jag tror att det kommer visa på relativt höga utsläpp för ett tjänsteföretag som vårt. Det är lätt att lura sig att tro att allt som är digitalt och via internet är klimatvänligt. Det tror jag inte ett dugg på!

Bananas – ingen PR-kupp av Max

I veckan gav hamburgerkedjan Max sitt stöd åt filmaren Fredrik Gerttens film Bananas, genom att stoppa alla inköp av produkter från Dole. I Sydsvenskan kunde vi läsa "PR-experten" Paul Ronges dom: "En PR-kupp". Vadå PR-kupp undrar jag. Återigen denna konspiratoriska föreställning om en PR-bransch som bara är ute efter att lura folk, där allt handlar om elak manipulation från kallblodigt cyniska kapitalister.
Max är ett företag som länge jobbat för att miljö, hållbarhet och socialt ansvar ska genomsyra hela företagets verksamhet. Då blir ett sådant här ställningstagande inte följden av "en medveten PR-strategi" som Paul Ronge inbillar sig. Det blir en naturlig följd av en medveten affärsstrategi.
Och om Max samtidigt plockar PR-poäng och stärker sin profil gentemot sina konkurrenter, so what? Det är ju precis det de ska få ut av sitt agerande. Föreställningen att det är fult att tjäna pengar och stärka sitt erbjudande med hjälp av en medveten och konsekvent miljö- och hållbarhetsstrategi är fullständigt förlegad.
Huvudproblemet med Max är snarare att deras affärsverksamhet i sig inte är hållbar och aldrig kan bli det. Å andra sidan fyller de ett behov, vilket visar på ett stort strukturfel i vårt samhälle och pekar på att verklig hållbarhet kräver en förändring av grundläggande strukturer i samhället, där jakten på tid är en av de stora bovarna. Men tills dess den nöten är knäckt är det bara att berömma Max för deras konsekventa hållning som gör det lite bättre att välja Max framför McDonalds eller Burger King. De gånger vi nödvändigtvis måste välja snabbmat.

Årets Almedalslista

Det är kul att vara i Almedalen. En intensiv, hänförande och upplyftande upplevelse. Samtidigt är det väldigt skönt att sitta på båten hem igen och lämna kollot bakom sig. Tre dar av mingel, seminarier, rosévin och en stekande sol är precis vad man orkar med. Här samsas yta och djup, kloka tankar och tröttande svammel, engagemang och pliktskyldiga paneler. Just nu behöver jag lite distans och tid för att sortera intrycken, men här är i alla fall min Årets Almedalslista:

Årets godaste: Kall Visby Hansapils på Donners brunn.
Årets roligaste: SIS seminarium om ISO 26000, den kommande internationella standarden för socialt ansvarstagande. Låter kanske tråkigt, men var en fullträff.
Årets tråkigaste: Jan Björklund i Efterfrågat med Lars Adaktusson och Göran Gabrielsson.
Årets hetaste: Solen.
Årets mest inbjudande: Havet.
Årets populäraste: Vi på Wirtén när vi delade ut vattenflaskor från Sydvattens kampanj Drick kranvatten på Donners plats.
Årets oväntade: Frågan ”Får jag köpa den?” om Wirténs t-shirt ”I love PR”.
Årets tröttaste: Jag på Vinäger kl 00.30 natten till tisdag stirrande ner i vinglaset undrande ”Varför tog jag ett glas till?”
Årets återseende: Erik Fager, lobbyist på Läkemedelsindustrierna. 16 år sen vi sågs.
Årets nya bekantskap: Mikael ”Prinsen från Bredäng” Trolin, oppositionell folkpartist.
Årets paffaste: Alice Bah Kuhnke tror inte sina öron när hon får en dagssegling med Briggen Tre Kronor som tack för sin insats som moderator för ett seminarium om det stundande klimatavtalet Cop 15 i Köpenhamn.
Årets mest oseriösa: Restaurang Wallers försök att ta 55 spänn flaskan för sitt karaffvatten med argumentet ”vi investerar för miljön”. Bondfångeri.
Årets sanning: ”Då blir det ingen dricks här”, fastslagen av talmannens stabs- och presschef Alf Lindberg. På ovan nämnda Wallers.

Oändligt (nåja, nästan) mycket mer om Almedalsveckan hittar du på Almedalsbloggen

Några råd om miljö- och hållbarhetskommunikation

Efter att ha varit på ett antal seminarier om miljö- och hållbarhetskommunikation klarnar bilden alltmer. Jag har fått min uppfattning som jag tidigare har gett uttryck för här på bloggen bekräftad. Miljö- och hållbarhetskommunikation handlar i grund och botten om att hålla sig till den goda kommunikationens grunder.

Förra veckan deltog jag i panelen på ett seminarium som Sustainable Business Hub arrangerade. Ett av de tongivande inslagen under eftermiddagen var en grupp studenter från George Washington University i Washington. De hade jämfört miljö- och hållbarhetskommunikationen från ett antal företag i USA med konkurrenter i Danmark och Sverige. Slutsatsen var väl inte helt oväntad: amerikanarna drar på mer och använder miljöargument i kommunikationen med kunderna. Svenskar och danskar vill ha precis allt på fötterna innan vi går ut med något. By the book, men kanske för försiktigt. Studenterna från Washington sammanfattade sina råd om miljö- och hållbarhetskommunikation i en rad punkter:

* Var ärlig.
* Var transparent.
* Involvera tredje part, d v s kunder och intressenter.
* Var engagerande.
* Koppla till internkommunikationen, medarbetarna är bästa ambassadörerna.
* Förankra arbetet i högsta ledningen.

Studenternas råd var ett eko från det frukostseminarium som vi på Wirtén arrangerade tillsammans med miljö- och hållbarhetsbyrån Goodpoint tidigare i maj. Där gav Rosman Jahja, ansvarig för CSR-kommunikation i Trelleborgkoncernen, i princip identiska råd.
Det verkligt intressanta är att det även är ett eko från ett seminarium om sociala medier jag var på för ett par veckor sedan. Där var råden i princip exakt likadana för de som vill börja använda sig av sociala medier mer aktivt: var ärlig, transparent, engagerad, generös med att bjuda på kunskap och råd och involvera kunder och intressenter.

Alltså: miljö- och hållbarhetskommunikation och sociala medier är en perfekt match. Bloggar och öppna forum är perfekta redskap när det kommer till miljö och hållbarhet. Bjud på kunskap och erfarenheter och bjud in till att samla kunskap och erfarenheter utifrån.

Eller vad är din erfarenhet? Kommentera gärna här på bloggen och sprid länken vidare via mail. Glöm inte att mail är den enklaste och ibland mest effektiva formen av sociala medier!